Svenska bilder

end of this place....

2010-02-07T20:10:00.004+01:00

Please visit my new site

Besök min nya sida

Bloggen fortsätter...

2010-01-18T19:46:00.002+01:00

fortsätter på den här sidan. Jag har fört över alla inlägg från den här bloggen till den nya, som bygger på wordpress.

Välkommen dit!

En midsommardags afton

2009-11-24T22:30:00.007+01:00

Jag bygger upp en ny websida. Den innehåller både galleri och blogg. Innehållet är än så länge lite torftigt...men bättring utlovas. Välkommen dit!

nytt utseende på bloggen

2009-11-16T11:08:00.006+01:00

Jag hittade en blogger-mal l på nätet och jag tänker prova den en tid. För övrigt försöker jag få fason på en egen webbsida som ska innehålla både bildgallerier och blogg. Och jag bygger om ett par bälgkameror till hålkameror. Jag använder mig av den befintliga slutaren så jag får uttag för trådutlösare, möjlighet till långa tider som 1 och 1/2 sekund och B. Återkommer till detta.

Hoppsan! Mina länkar till intressanta webbsidor försvann i och med operationen. Försvann gjorde även räknaren och en del annat. Lägger till dem på min egen sida så småningom.

det viktiga hålet

2009-10-23T14:13:00.011+02:00

Jag upptäckte ganska snart att bildkvalitén från en hålkamera beror på hålets kvalitet. Hålets diameter, godsets tjocklek och renheten. Om jag vill ha en så skarp bild som det går att få ur en hålkamera förstås.

För att göra ett hål till en hålkamera behövs det någon form av tunn plåt. Mässing är ett utmärkt material, sägs det, men jag har inte lyckats få tag på det. I stället har jag använt aluminiumplåt från en ölburk. Jag klipper till en lagom stor bit som är lätt att hålla vid operationen. Med en tuss stålull slipar jag bort färgen och ytbehandlingen från plåtbiten. Gnid lite extra så plåten blir så tunn som möjligt. Tunnare plåt betyder aningen skarpare bilder så vitt jag förstår.

För att åstadkomma själva hålet behövs en nål. En så tunn och spetsig nål du kan finna. Genom att snurra nålen borrar jag väldigt försiktigt ett pyttelitet hål i plåtbiten. Det ska bara bukta ut på motsatta sidan. Nu vänder jag plåten och slipar ned utbuktningen med hjälp av stålullstussen. Känn med fingertoppen. Jag gör detta i etapper för att få hålet så litet som möjligt och på båda sidorna. Kan jag få det mellan 0,2 och 0,3 mm är det bra. Hålets diameter ska sättas i relation till brännvidd och negativstorlek. Läs vidare hos pinhole.cz och mr pinhole.

Jag märkte ganska snart att det var stört omöjligt att hålla nålen rakt och att överhuvud taget snurra den med hjälp av bara fingrarna. Jag fick ingen kraft i fingrarna och ingen precision heller. Nålen svängde fram och tillbaka och resultatet blev ett trattliknande hål. Inte bra. Lodrätt ska det vara! Efter lite googlande och ebayande hittade jag detta verktyg som kallas 'pin-vice' vilket skulle kunna översättas med 'nålstäd' eller varför inte nålhållare.

Jag trycker in nålen i ett fäste som liknar en chuck och drar åt. Överdelen roterar och hela anordningen gör borrandet lätt som en plätt.

Det är bra om hålet är rent och fritt från skräp. Omöjligt att se med blotta ögat. Jag råkar ha ett litet mikroskop som förstorar 50x. Med hjälp av det kan jag kontrollera hålets kanter och även mäta storleken eftersom mikroskopet har en inbyggd mätskala. Ser jag att det sitter skräp i hålet, så petar jag försiktigt med nålen och försöker även blåsa bort skräpet. Och kontrollerar igen.

Längs en regnig väg

2009-10-19T23:08:00.000+02:00

bilder med isolette hålkamera

2009-10-18T10:04:00.010+02:00

Bilderna har jag tagit med en Agfa Isolette ombyggd till hålkamera.
Negativformat: 6x6 cm
Brännvidd: 30,6 mm
Håldiameter: 0,18 mm
Bländare: 170
Bildvinkel: 102 °
Skärpedjup: nära - oändligt

På en vind

2009-10-09T10:01:00.007+02:00

I den lilla orten Surte vid Göta Älvs strand finns ett museum med flaskor och maskiner från det glasbruk som existerade här fram till 1978. Bilderna tagna på muséets vind där en stor samling flaskor finns bevarade.

En digital kamera för gatufoto

2009-10-08T22:41:00.017+02:00

Hur kul är det? Trots att den har en riktig sökare, ett fast objektiv motsvarande en småbildskameras 43 mm, fixfokus, 5 megapixlar och kostar under 800 kronor. Läs mer på exemode.
Extra! För att förenkla för läsaren följer här en översättning av en del av sidan genom Googles försorg:

"Nyligen, en digitalkamera utrustad med en sällsynt optiska sökaren kan fattas inte bara blotta ögat blickar in i LCD-monitorn. Såsom film slingrande spaken och det läge att byta, clips mört stora hand och att byta till rotera makroobjektiv som en SLR med mera, kan du njuta av en känsla av nostalgisk film kamera-liknande operation. Integrera digitala kameror i en enkel platta produkter, denna klassiska design garanterat att fånga er uppmärksamhet! Färgeffekter som kan tillämpas effektivt vid fotografering färger 6 färger + 11 färger kan användas under uppspelning, och slapp fotokonst! Dessutom kan du njuta av det effekter på olika nivåer verkan."

En bild från en hålkamera

2009-10-05T13:11:00.002+02:00

Inte riktigt mig själv

2009-10-01T22:30:00.001+02:00

Vem kan motstå en Gugo?

2009-09-28T11:00:00.010+02:00

och dessutom med tillägget 'Knips'.
Kameran tillverkades av en tysk fabrik vid namn 'Goldammer'. De gjorde en hel radda enkla kameror på femtiotalet. En av dem fick namnet 'Gugo Knips'. Som framgår av bilden är den fullt utrustad. Negativformatet är 6x6 cm. Objektivet består av en enda lins.

Och denna enda lins fick samma behandling som min Agfa Click. Jag vände linsen bak-å-fram.

nolsk storsten

nolskt hus

nolsk cirkus

Medan jag väntar på bussen

2009-09-28T10:52:00.001+02:00

Click&Clack

2009-09-25T07:44:00.014+02:00

För en tid sen kom jag över några gamla kameror på Tradera. Jag köpte dem i bunt. En av dem var en Agfa Clack och en hette Agfa Click. Så heter de fortfarande. Click&Clack. Låter som en barnfilm. Agfa Clack har jag gjort om till en hålkamera. Resultatet från den var först ganska nedslående. Ett enda oskarpt sudd. Jag har sedan dess lärt mig att hemligheten att lyckas med hålfoto är - just hålet! Det måste vara tillverkat med omsorg. Hålet ska ha raka kanter och inget skräp. Diametern ska helst vara anpassad till brännvidden. Hur viktigt det är vet jag inte. Renheten är nog viktigare. Jag kom ihåg att jag hade ett litet mikroskop liggande. Det blev ett perfekt instrument för att kontrollera om objektivhålet verkligen är rent och runt. Utvecklingen går vidare...

Jag läste i ett forum på f295.org om en fotograf som hade vänt linsen bak-å-fram på en Kodak Brownie Hawkeye. Idén kom ursprungligen från en artikel i Light Leaks Magazine. Bilderna får oskarpa dragningar i kanterna, av optiker kallat 'koma', vilket kan vara tilltalande för en sån som jag.

En sådan kamera har inte jag. Den är dessutom gjord för 620-film. Ett utdött format med spolar som är svåra att få tag på. Kodak kom med en hel radda filmformat, som inte fick avsedd spridning. Åtminstone inte hos oss i Europa.

Varför gå över ån efter vatten. Jag har ju en Agfa Click. Den duger inte till hålkamera eftersom den varken har B eller uttag för trådutlösare. Så jag tänkte att clickens enkla lins borde gå att vända på samma sätt som på Hawkeye. Javisst går det bra. Och med liknande resultat.

För att koncentrera motivet, har jag mörkat ned kanterna en aning. Clicks objektiv beter sig inte riktigt som Dianas. Det tecknar med ett jämnt ljus över hela bilden. Men sådana tekniska perfektioner är lätt att rätta till.

Till minnet av en sommar

2009-09-19T00:29:00.003+02:00

Att förvandla en Agfa Clack till en nålhålskamera

2009-09-11T18:29:00.022+02:00

Efter att ha fotograferat men Holga 120WPC blev jag sugen på att göra en egen nålhålskamera. Och då ligger det nära till hands att bygga om en redan befintlig kamera. En Agfa Clack är lämplig, eftersom den både har B och uttag för trådutlösare. Negativformatet är 6x9 cm. Jag föredrar ett kvadratiskt format men clackens syster 'Click', som ju är för 6x6-formatet, har inte alternativet B på slutaren. Då blir det omöjligt att få långa exponeringstider. Åtminstone om jag vill utnyttja den inbyggda slutaren.

Jag började med att montera bort objektivdelar tills kameran såg ut så här:

Detta blev över

För att kunna fästa nålhålsskivan skruvade jag bort dessa två skruvarna och lyfte bort slutaren. Där bakom satte jag fast skivan med dubbelhäftande tejp. Jag ville se hur resultatet blev innan jag limmade. Jag försökte sätta min skiva så centrerat som möjligt. Jag tog även bort hållaren med tre hål för de ursprungliga bländarna.

Tillbaka med slutaren och locket där jag sågat bort den utskjutande delen.

Laddad med film, trådutlösaren monterad och kameran skjutklar.

Jag angrep även en kamera i 6x6-format. Den här 'Reporter Junior' har tyvärr inte uttag för trådutlösare men däremot B på slutaren. Det blir till att försöka en annan fotograferingsmetod för att få långa exponeringstider. Jag har en del idéer om det.

Bilder från första försöksrullen med Agfa Clack.

Den här bilden är tagen med Reporter Junior. Den kameran behöver en justering då jag upptäckte att den vinjetterade, så att det gick bara få negativ i 4x4 cm eller ett avlångt. Jag vill naturligtvis kunna utnyttja hela filmen och få negativ i formatet 6x6 cm.

Jag har även demonterat en Agfa Isolette. Den kommer att bli mera komplicerad att bygga eftersom jag måste tillverka en slutare och jag tillhör inte de händigas skara. Det var inte så svårt att bryta loss delar....

Med Holga på Tjörn del 3

2009-09-01T11:45:00.004+02:00

Och ytterligare en bild från Pilane

Att glömma sin C-vitamin

2009-08-31T22:16:00.012+02:00

Jag framkallade filmerna från ett besök till Läckö. Någonting i rummet störde mig när jag skulle blanda till caffenolframkallaren. Jag glömde tillsätta c-vitaminet. Det betyder att framkallningstiden blir fördubblad. Jag borde ha framkallat filmerna i trettio minuter - inte femton som jag normalt gör. Men då är c-vitamin tillsatt.

Filmerna såg hopplöst tunna ut. Det skulle aldrig gå att få användbara bilder från dessa. Jag måste få tag på en förstärkare. Förr i tiden användes kromförstärkare mot tunna negativ, men den anses idag alldeles för giftig att hantera och är svår att få tag på.

Det borde fungera med sepiatonare. Den sorten där bilden först bleks bort i en blandning av kaliumbromid och kaliumferricyanid för att därefter återframkallas (eller tonas) i dinatriumsulfid. Jag var inte i första hand intresserad av toningen utan av förstärkningen av bilden.

Negativen ser bättre ut efter behandlingen. Inte som vanligt men de bör gå att skanna. De får ju en gulaktig ton (sepia) och genom att låta Vuescan använda blå färg vid skanningen så kan jag förstärka bilden på negativet ytterligare.

Det blev ett hyfsat resultat, tycker jag, men bara hyfsat.

Någonstans i Sverige

2009-08-31T12:54:00.000+02:00

Max Streicher

2009-08-29T22:51:00.005+02:00

Tjolöholms Slott visade upp enorma galopperande hästar från sommarens konstutställning med kanadensiska konstnären Max Streicher. Hans svävande skulpturer, som bland annat visats i Venedig, Aachen och på Tate Modern i London, besökte även Götaplatsen som här på Kulturkalaset i augusti.

Med Holga på Tjörn del 2

2009-08-28T19:19:00.008+02:00

Skulptur i Pilane

"Kör till Stenungsund och håll mot Tjörn. Efter Tjörnbron, tag vänster vid trafikljusen och följ väg 169 i riktning mot Skärhamn. I höjd med avfart till Wallhamn, håll höger mot Kyrkesund. Passera Kållekärr och håll till höger i nästa rondell, mot Kyrkesund. Följ vägen mot Kyrkesund och ta av till vänster vid skylt Pilane och Gravfält."

'Kneeled Shadow II' av Jaume Plensa

'Damski Czepek' av Ursula von Rydingsvard

På Riksantikvarieämbetets websida kan du läsa följande om Pilane:

Ett av Sveriges vackrast belägna gravfält med ett 90-tal domarringar, resta stenar och stensättningar från järnåldern omgivna av ett uråldrigt kulturlandskap med spår från stenåldern.

Pilane gravfält på Tjörn i Bohuslän bjuder på ett stort antal synliga stenformationer varav ett femtontal storslagna domarringar med rest mittsten inuti en cirkel av runda stenar. Stenformationerna är daterade till järnålderns mellersta skede, år 0-600 e. Kr.

Med Holga på Tjörn

2009-08-24T17:35:00.013+02:00

Mina första bilder tagna med Holga 120WPC. Det är en hålkamera med negativformatet 6x12 cm och en bildvinkel på 120°. Naturligtvis inköpt direkt från Hong Kong för det facila priset av $45.80 inklusive frakt. Kameran på stativ eller stadigt på marken och den medföljande trådutlösaren iskruvad i slutaren. Ja, slutaren är inte mycket till slutare utan består av en skiva som skjuts fram och tillbaka över det pyttelilla hålet, som är istället för ett objektiv. Frånvaron av optik gör att bilden är helt fri från förvrängningar. Bara ett sanslöst skärpedjup. Men utan sanslös skärpa. Det är väldigt lätt att dubbelexponera. Lite för lätt kanske. Jag kom åt avtryckaren flera gånger utan att det var meningen.

Eftersom det är en Holga så är det nödvändigt att manipulera kameran en del. I detta fallet är det bra att skrapa bort en del av kanten runt öppningen för att eliminera en i mitt tycke ful vignettering som bildas av att öppningen är för snålt tilltagen. Det går nog att utföra snyggare än vad jag har gjort.

mina fötter

2009-08-22T00:29:00.000+02:00

Ett fik i Provence

2009-08-21T21:23:00.002+02:00

Molnet

2009-08-20T14:28:00.001+02:00

Via Appia Antica

2009-08-13T08:30:00.003+02:00

Örebro slott juni 2009

2009-08-07T21:50:00.001+02:00

Med Holga på Järntorget

2009-08-04T19:34:00.001+02:00

C41 och färgfilm

2009-08-03T19:56:00.015+02:00

Bilderna tagna med Agfa Isolette III på Fujicolor Reala och framkallade i Dilucolor som var ett framkallarpaket för negativ färgfilm i flytande form och tillverkad av Amaloco. Tyvärr går det inte att få tag på längre. Som ersättare har jag införskaffat Nova Pro-Speed 41 från Nova Darkroom i England. Det är i pulverform och därför lite besvärligare att hantera. Plasthandskar är ett nödvändiga. Kemikalierna är allergiframkallande. Jag fick vid ett tillfälle färgframkallare på händerna och det dröjde flera månader innan det eksemliknande utslaget försvann.

Kameran är från 1950-talet och utrustad med ett fyrlinsigt Solinarobjektiv. Den har inbyggd avståndsmätare och fälls ihop till ett litet paket som lätt går ned i ryggsäcken eller en ficka. Varken avståndsmätaren eller avståndsinställningen fungerade då jag fick kameran. Med hjälp av instruktioner från diverse websidor, lärde jag mig att plocka isär objektivet, rensa bort gammalt klet och smörja gängorna med lämpligt fett. Jag har utfört den operationen på flera kameror sedan dess.

Hibiscus och 'Sample Colorize'

2009-08-03T13:31:00.006+02:00

Gimp har ett suveränt verktyg för att tona bilder. Det heter 'Sample Colorize', är enkelt att använda och kan leverera vilken ton du vill. Det är också enkelt att 'stjäla' en färg ur vilken bild som helst och använda som ton. Du, som är van vid Gimp, vet att det är så lätt som att välja 'Colors/Gradient from image'. Och för att använda tonen till en annan bild väljer jag 'Colors/Map/Sample Colorize'. Jag brukar kryssa i 'Use subcolors' och vid Sample väljer jag 'from gradient'. Jag har innan valt vilken övertoning (gradient) jag vill använda genom att markera den i listan.

Med några fler moment, som att öka kontrasten, är det möjligt att imitera t.ex. lithfilm. Fast det blir naturligtvis bättre och mer riktigt med äkta lithfilm.

Mot nya mål

2009-07-30T16:47:00.007+02:00

Idag hämtade jag mina utställningsbilder från Fotokompaniet. De har varit uppe på väggen en månad nu. Jag är glad att de klarat att hänga tiden ut. Min metod att hänga bilderna har varit spartansk men billig för mig.

Jag har anmält mig till Planket så jag måste tänka ut vilka bilder jag ska ta med dit. Skulle helst vilja visa de bilder som finns i mitt huvud och inte är tagna ännu. Det får vänta till ett annat tillfälle.

En väg utan slut

2009-07-26T16:12:00.003+02:00

Sansevieria

2009-07-24T15:26:00.002+02:00

Repslagningsmaskin

2009-07-22T06:34:00.007+02:00

Denna gamla maskin från 1920-talet kan du se i aktion på Repslagarmuséet i Älvängen. Maskinen användes vid tillverkningen av de 25 ton tågvirke som gick åt vid byggandet av Ostindiefararen "Götheborg".

Fotograferad med Minolta Autocord.

Planhållning och skärpa

2009-07-22T06:07:00.007+02:00

För att få en så bra kvalitet och skärpa som möjligt vid filmskanning med en flatbäddsskanner, gäller det att filmen befinner sig där skärpan ligger. Till skillnad mot en filmskanner (som kan ställa skärpan exakt i filmplanet) så är det inte möjligt att bestämma var skärpan ska ligga. Istället kan man höja och sänka negativhållaren för att få bästa möjliga skärpa. Till den skanner jag använder finns det färdiga filmhöjdsjusterare på negativhållarna. Man får prova sig fram till bästa resultat.

En annan faktor som påverkar skärpan är planhållningen. Jag använder ofta Fomapan 400 och det är en film med en lite otrevlig egenskap: den vrider och buktar sig och det gör att filmen inte ligger plant i negativhållaren. För att komma tillrätta med sådana problem har jag låtit en glasmästare skära till glasskivor av syraetsat glas ungefär 4 mm tjocka i storlekar som passar negativhållarna. Jag lägger den matta sidan mot negativet och får en mycket bättre planhållning av filmen.

Med dessa åtgärderna är det möjligt att få en riktigt bra återgivning av negativets kvaliteter, även om jag aldrig kan få samma skärpa som jag får med en filmskanner. Till mina småbildsnegativ använder jag oftast en Minolta Elite 5400. Med den kan jag ställa skärpan exakt i filmplanet. En äkta filmskanner för 120-film ligger tyvärr utanför mina ekonomiska ramar.

Så skannar jag film med Vuescan

2009-07-21T10:33:00.014+02:00

Ur användarhandboken till Vuescan:
"Advanced Workflow Suggestions
If you're scanning several frames from the same roll of film, the following procedure will optimally set the CCD exposure and film base color (i.e. mask color):
Press the More button (to display advanced options)

1. Set Input | Media
2. Insert film with a transparent area
3. If Input | Lock exposure is visible, clear Input | Lock exposure
4. Press the Preview button
5. Adjust cropping if necessary
6. If Input | Lock exposure is visible, set Input | Lock exposure
7. Press the Preview button again
8. If Input | Lock film base color is visible, set Input | Lock film base color

For step #2 above, use a film frame that has an area that would print as pure black for negative, or pure white for slides. Regardless of the lighting conditions, shutter speed and aperture of each frame, you should use these fixed values for exposure and film base color for scanning all frames on the roll of film. Once you have the exposure and film base color fixed, you can scan the whole roll of film using these values."

För att skanna svartvit 120-film (6x6, 6x9, etc) med hjälp av Vuescan och en flatbäddsskanner använder jag mig av det avancerade arbetssätt som föreslås i användarhandboken till Vuescan och då ställer jag in skanningsprogrammet under fliken "Color" så här:

Observera att jag använder den allmänna "Generic color film" och inte någon av de svartvita alternativen som begränsar exponeringsomfånget och ger en sämre kvalitet av negativet.
Efter att ha markerat en oexponerad del av filmen (exempelvis ett mellanrum mellan två negativrutor) trycker jag på knappen "Preview" för att få en första exponering. Vuescan kanske inte tillåter att jag markerar en så liten del av negativet. I så fall zoomar jag in ett mindre område och då går det lättare att göra markeringen.

Därefter sätter jag ett kryss i rutan "Lock exposure" under fliken "Input" och trycker "Preview" en gång till. Nu har jag kalibrerat Vuescan för en grundsvärta och jag kan skanna hela filmen med samma värden. Jag skannar i 16 bitar gråskala och sparar filerna i 8 bitar.

För att skanna negativ färg ska jag återkomma till.

Observerat i stan

2009-07-19T15:11:00.000+02:00

En fantastisk liten-stor kamera

2009-07-16T10:39:00.010+02:00

Denna kamera är ett loppisfynd som jag betalade högst 50 kronor för. Minns inte exakt. Inte heller var jag hittade den. Slutaren heter PRONTO och har tider mellan 1/30 och 1/200 sekund och B. Objektivet är ett trelinsigt Novar med ett bländaromfånget på 4,5 - 22. Man får 12 bilder av en rulle i negativstorlek 6x6 cm på 120-film. Den har skydd mot dubbelexponering. Dubbelexponering! Som kan vara så användbart! Det är lätt att kringgå om jag vill det.

Nettar är en kamera som jag gillar bättre och bättre. Den är bara att vika ihop och är lätt att ta med sig i ryggsäcken. Tar nästan ingen plats alls. Och det bästa med den är den fina kvalitet som negativen ger. Jag kan knappt tro att objektivet är uppbyggt av bara tre linser.

Sökarfönstret är förstås i minsta laget. Det blir lite som att kika i ett nyckelhål. De flesta bälgkameror vid den här tiden (början av 1950-talet) var utrustade med små titthål till sökare.

Nettar och caffenol

2009-07-16T09:02:00.009+02:00

Den här gången har jag kokat vattnet för att lösa upp kaffekornen och därefter filtrerat lösningen genom ett melittafilter. Resultatet blev betydligt bättre än tidigare. Jag var dock tvungen att köpa en ny burk snabbkaffe. Den här gången av sorten Euroshopper från ICA. Det gör det hela lite mer okontrollerat, så jag kan inte säga om kaffet var mer lättlösligt eller om mitt förfarande var avgörande för det bättre resultatet. Hur som helst är jag nöjd med caffenolen. Den är en utmärkt framkallare som plockar fram detaljer i skuggpartierna och dämpar högdagrarna. Den passar in i mitt sätt att behandla bilder. Dessutom till ett oslagbart pris. Negativen är lättskannade med Epson V700 och Vuescan. Jag återkommer till detta vid ett annat tillfälle.

Bilderna tagna med Zeiss Ikon Nettar och Fomapan 400.

Fler holgabilder framkallade i Caffenol-C

2009-07-13T19:53:00.010+02:00

Det fastnar en del skräp på negativen, vilket gör att jag måste retuschera skavankerna. Jag tror att de kommer från någon olöst ingrediens i framkallaren. Antagligen kaffet. Jag måste kanske lösa kaffet i hett vatten. Jag ska prova med att filtrera lösningen genom ett melittafilter vid nästa framkallning.

Jag är överraskad av att kaffeframkallaren är så bra på att återge skuggpartierna så fint och samtidigt hålla igen högdagrarna. Negativet med grenarna är mycket underexponerat men det finns trots det en hel del att hämta fram i skuggorna.

En ubåt på torra land

2009-07-09T08:40:00.001+02:00

Packar för flytt

2009-06-29T08:00:00.009+02:00

Nu är vernissagen avklarad. Få besökare på vernissagedagen men jag tillskriver det fantastiska vädret detta. Skulle hellre vara vid havet än i ett stekhett Göteborg. (Nej, jag visar ingen bild som denna på min utställning.) Hur som helst, nu är det nedpackning av bohag för flytt, som gäller. Från och med lördag är jag nolbo.

Vernissage på min utställning

2009-06-20T09:15:00.001+02:00

Jag flyttar till Nol om två veckor!

2009-06-18T09:29:00.006+02:00

Bilden har ingenting med Nol att göra men väl Göteborg.

Håller som bäst på med att packa ned mina tillhörigheter i flyttkartonger. Jag ser fram emot den dagen då flytten är över. Jag tycker att det är jobbigt att packa ned, bära, köra trettio mil och packa upp. Tröttsamt men samtidigt skönt att komma tillbaka till göteborgstrakten.

Att beräkna exponeringen

2009-06-17T09:50:00.007+02:00

utan exponeringsmätare kan vara knepigt för den som inte är van. Med en sån här exponeringshjälp blir det genast lättare. Den bygger på 'sunny-16'-idén. Min pappa använde denna till sin Super Ikonta.

Tant med handväska och hatt

2009-06-16T17:09:00.002+02:00

Vart tog den svenska tanten vägen?

Drömmen om Kiev

2009-06-16T08:14:00.013+02:00

Det har inte blivit någon Contax för min del. Det har blivit en Kiev. En trogen contaxkopia till ett för mig rimligt pris. Inte så lätthanterad enligt mitt sätt att fotografera. Men som så mycket annat så är det mest en fråga om att vänja sig.

Kiev 4A med Jupiter 8m 2/50 mm och 'ventilerat' motljusskydd. Observera den fina kameraremmen av kalv- och getskinn!

Utbytbar optik finns naturligtvis också. Som Helios-103 1.8/53 mm.

Och ett 35 mm Jupiter.

med en bakre linsyta som skriker efter att bli repad.

Lös universalsökare i revolverutseende att sätta i tillbehörsskon. Sökaren har ramar för brännvidder mellan 28 mm och 135 mm.

Den som är intresserad av att veta det mesta om ryska och ukrainska kameror och tillbehör, skaffar sig "The authentic guide to russian and soviet cameras" av Jean Loup Princelle.

Drömmen om Contax

2009-06-15T09:32:00.013+02:00

På mitt vinterlov det år jag fyllde 16 år fick jag hjälpa till hos en lokal fotohandlare vid namn Brun. Han hade butik i källaren under Stora Hotellet i Örebro.

Jag visste nästan ingenting om kamerorna, filmerna eller något av de andra sakerna som hörde till en fotoaffär år 1962.

De stora märkena hette Voigtländer, Agfa och naturligtvis Zeiss. För en sextonåring var det omöjligt att skaffa sig en Contax. Den spelade i en för hög liga. Men en Voigtländer eller en annan zeisskamera som Contessa kanske. Mina drömmar om en egen kamera höll i sig ett bra tag.

En vinterdag i Surte

2009-06-12T21:15:00.000+02:00

Ring, klocka ring

2009-06-10T17:45:00.001+02:00

En bild tagen med min Harmony-kamera. Hyfsad skärpa i mitten och lite diffust mot kanterna. Räta linjer tecknas relativt räta.

En trappa i Lärje

2009-06-10T17:36:00.003+02:00

En bild tagen med en Diana+ som jämförelse. Endast skarpt i mitten och rejält oskarpt mot kanterna. Det går inte att se på den här bilden men räta linjer böjs inte alls så som min Holga gör.

Dags att inviga Holgan.

2009-06-10T17:24:00.004+02:00

Jag var naturligtvis tvungen att prova min nya Holga. Jag läste på nätet att den förmodligen skulle läcka in ljus som ett såll. Därför tätade jag luckan runt kanten med svart ullgarn innan jag gick ut. Ljusbortfallet mot kanterna är inte så stort, däremot böjs räta linjer så de verkar tagna med ett zoomobjektiv på en digitalkompakt. Objektivet tecknar bara skarpt i mitten...och så ska det ju vara!

Det kom ett paket

2009-06-08T17:13:00.013+02:00

från Hong Kong innehållande en Holgakamera. Har länge tänkt köpa en men priset har avskräckt. Så vad gör jag då? Jo skickar efter en från Kina. Borde inte det bli mycket dyrare? Inte då. Inköpspris: 18,65€ och då är frakten inräknad! Och vilket paket den kommer i sen...inslagen i ett fint grönbrunt omslagspapper med vitt snöre om.

Nu är jag snart medlem i toykameraklubben på riktigt. Fast min Harmony går inte av för hackor. Det är en mycket sympatisk kamera och dessutom en metallkamera och objektivet har en riktig glaslins. Det kanske är så många som två dessutom.

Bilder tagna med en Bessa från 1930

2009-06-07T15:39:00.002+02:00

Voigtländer Bessa 1930

2009-06-07T15:22:00.014+02:00

Voigtländer Bessa version 2 från 1930. Format 6x9 cm med trelinsigt objektiv Voigtar 6.3 /105mm. Inte så ljusstarkt så att använda ett stativ är en bra idé. I alla fall om du använder en riktigt långsam film. 1930 var en normal films hastighet omkring 12-17 Din. Det kunde betyda en exponeringstid på 1/25 dels sekund vid bländare 6.3 och solen i ryggen. Gauthierslutare med tre exponeringstider, 1/25, 1/50 och 1/100 sekund. Dessutom B och T.

En till kaffebild

2009-06-04T17:16:00.003+02:00

Att framkalla film i kaffe och C-vitamin. Ett miljövänligt alternativ!

2009-06-04T15:12:00.010+02:00

Visst går det att framkalla film i kaffe. Här är det recept som jag använt mig av:

Caffenol-C
500 ml vatten
3 tsk natriumkarbonat (kristallsoda)
10 tsk snabbkaffe
2 g C-vitamin

Börja med att lösa upp kristallsoda i vattnet. När det är löst så rör i kaffepulvret och se till att det löses fullständigt innan du tillsätter C-vitamin. Låt det hela stå en stund så att de fina bubblor som bildas löses upp och försvinner. Jag framkallar en rulle Fomapan 400 i 15 minuter i soppan. Agitering oavbrutet de första 30 sekunderna och därefter en gång per halv minut. Temperaturen höll jag vid 20°C. Fomapan 400 blir väldigt mjuk och ser lite slöjad ut med den här framkallaren. Gråskalan är underbar och kornet är fint. Vad mer kan man begära av en filmframkallare? Ja, priset är överkomligt. Snabbkaffet köpte jag på Lidl och kristallsodan i färghandeln. Vitaminerna finns på apoteket. Fråga efter ren C-vitamin utan tillsatser. Sådan finns under benämningen askorbinsyra.

Det går även att utesluta vitaminen men då blir framkallningstiderna längre och missfärgningen kraftigare. Eventuellt blir kornet grövre.

Tråkigheten igen

2009-06-04T09:14:00.006+02:00

Interiörer från ett vanligt svenskt hem. Hur tråkigt kan det bli?

En bild till

2009-06-01T20:52:00.002+02:00

från skroten i skogen.

Vad gör ett hjul ute i skogen

2009-05-29T20:51:00.011+02:00

I trakten av Mullhyttan i Närke var det möjligt att uppleva en makalös syn. I en skog några hundra meter från samhället stod det jordbruksmaskiner, bussar, grävmaskin, personbilar och gud vet vad.

Dessa maskiner har under många läckt ut olja och andra kemikalier. I höstas började det rensas upp på den här platsen. Jag har inte besökt skogsskroten på flera år, så jag vet inte hur det ser ut idag.

Får en FED 2 se ut hur som helst?

2009-05-27T20:17:00.007+02:00

Så här ser inte en FED2 ut i vanliga fall. Det gör den bara när jag förvanskat den en gnutta. Jag tycker att den ser ganska behändig ut i den här kompakta version. Objektivet är ett Industar-50. En Elmar/Tessar variant som i den här ryska versionen är lika bra som sina mer namnkunniga kusiner från Tyskland.

Något jag sett

2009-05-23T07:37:00.014+02:00

Tråkigheten

2009-04-26T01:01:00.001+02:00

Vad tänkte jag på? Tråkigheten

2009-04-26T00:29:00.007+02:00

Tråkigheten