Click&Clack

För en tid sen kom jag över några gamla kameror på Tradera. Jag köpte dem i bunt. En av dem var en Agfa Clack och en hette Agfa Click. Så heter de fortfarande. Click&Clack. Låter som en barnfilm. Agfa Clack har jag gjort om till en hålkamera. Resultatet från den var först ganska nedslående. Ett enda oskarpt sudd. Jag har sedan dess lärt mig att hemligheten att lyckas med hålfoto är - just hålet! Det måste vara tillverkat med omsorg. Hålet ska ha raka kanter och inget skräp. Diametern ska helst vara anpassad till brännvidden. Hur viktigt det är vet jag inte. Renheten är nog viktigare. Jag kom ihåg att jag hade ett litet mikroskop liggande. Det blev ett perfekt instrument för att kontrollera om objektivhålet verkligen är rent och runt. Utvecklingen går vidare...

Jag läste i ett forum på f295.org om en fotograf som hade vänt linsen bak-å-fram på en Kodak Brownie Hawkeye. Idén kom ursprungligen från en artikel i Light Leaks Magazine. Bilderna får oskarpa dragningar i kanterna, av optiker kallat 'koma', vilket kan vara tilltalande för en sån som jag.

En sådan kamera har inte jag. Den är dessutom gjord för 620-film. Ett utdött format med spolar som är svåra att få tag på. Kodak kom med en hel radda filmformat, som inte fick avsedd spridning. Åtminstone inte hos oss i Europa.


Varför gå över ån efter vatten. Jag har ju en Agfa Click. Den duger inte till hålkamera eftersom den varken har B eller uttag för trådutlösare. Så jag tänkte att clickens enkla lins borde gå att vända på samma sätt som på Hawkeye. Javisst går det bra. Och med liknande resultat.

För att koncentrera motivet, har jag mörkat ned kanterna en aning. Clicks objektiv beter sig inte riktigt som Dianas. Det tecknar med ett jämnt ljus över hela bilden. Men sådana tekniska perfektioner är lätt att rätta till.